Inledning
FjällMistra är namnet på ett relativt stort svenskt forskningsprogram, som för ett år sedan erhöll 40 miljoner SEK från MISTRA för forskning under programperiod 1, vilken omfattar åren 2000 – 2002. MISTRA har också tidigare bidragit med betydande belopp för uppbyggandet och igångsättandet av programmet. Vid slutet av programperiod 1 (under senare delen av år 2002) kommer en utvärdering att ske, som grund för utformningen av FjällMistra under programperiod 2.

Den viktigaste finansiären är alltså MISTRA, vilket betyder Stiftelsen för Miljöstrategisk Forskning, och redan detta ger vissa antydningar om FjällMistra-programmets inriktning och utformning. För FjällMistra (liksom för de övriga cirka tjugo program som MISTRA stöder) gäller att forskningen har ett långsiktigt perspektiv, med inriktning mot att lösa viktiga miljöproblem. Detta innebär dock inte att det endast är fråga om miljöforskning i ordets snäva mening, utan forskningen handlar i stor utsträckning om att skapa ett underlag för hur resursanvändningen och resurshushållningen kan förändras i en riktning som är mer gynnsam för såväl miljön i sig som för relationerna mellan olika resursanvändare och samhället i stort.

Vad avses då med ”fjäll” i detta sammanhang? I programmet används en relativt vid definition, som gör att där innefattas mer än bara kalfjäll och intilliggande fjällbjörkskog. Programmet är starkt präglat av både naturvetenskap och samhällsvetenskap/humaniora, och med tanke på det sistnämnda inkluderar den fjällregion som programmet omspänner även alla de större samhällen, eller fjällkommuncentra, som likt ett pärlband återfinns längs hela den svenska fjällkedjan. I konsekvens med detta utgör landets femton fjällkommuner tillsammans den primära geografiska avgränsningen av FjällMistra-programmet, en region som upptar cirka 1/3 av Sveriges yta, från och med kalfjäll till och med stora arealer myr och produktiv skogsmark i Norrlands inland.

På grund av att FjällMistra-programmet är relativt nystartat, är forskningsresultaten ännu så länge tämligen fragmentariska. I denna artikel beskrivs de viktigaste karaktärsdragen hos programmet. Beskrivningen är således översiktlig, och baseras bland annat på skrifter (något mer ingående sådana) som framgår av källförteckningen (i dessa skrifter ges i sin tur hänvisningar till publikationer där den intresserade kan få inblickar i hittills framkomna forskningsresultat). I slutet av artikeln finns också en förteckning (med adresser) över kontaktpersoner inom programmet. (FjällMistras hemsida, som är under utveckling, har adressen: http://www-fjallmistra.slu.se)

Problembakgrund
Den svenska fjällregionens ekosystem har en relativt låg produktion och biodiversitet, vilket i sin tur gör att naturen är förhållandevis känslig för ingrepp av olika slag, och i fjällregionen finns huvuddelen av landets nationalparksareal. Samtidigt föreligger, av alldeles självklara skäl, krav på välfärd och försörjning för människor som lever och bor i fjällregionen. En del av dessa socio-ekonomiska krav kan förvisso klaras genom nya inslag i näringslivet, till exempel IT-baserade tjänster. Välfärden måste emellertid i hög grad också byggas på olika former av naturresursanvändning, såsom renskötsel, skogsbruk, jakt, fiske och turism/rekreation.

Detta – att naturen i fjällregionen är känslig men att man likväl måste leva på den – har inte varit problemfritt. Problemen har gett sig tillkänna genom tämligen uttalade konflikter mellan olika naturresursanvändningar. Konkurrens behöver i och för sig inte alltid vara av ondo, men konkurrensen om fjällregionens naturresurser har i många avseenden utvecklats till konflikter av en karaktär som gör att nyttan, eller välfärdsbidraget, av de olika naturresursanvändningarna tillhopa är mindre än vad som skulle kunna vara fallet.

De miljöförluster som uppstått genom olika mänskliga aktiviteter är negativa inte bara för naturen i sig. Negativa effekter på miljön utgör ofta även negativa element i relationerna mellan olika naturresursanvändningar. Situationen är med andra ord ofta sådan i fjällregionen, att en naturresursanvändning medför en reduktion av en miljöresurs, som en annan naturresursanvändning är beroende av (det man allmänt kallar för naturresurser är alltså i fjällregionen till stor del liktydigt med miljöresurser).

Nödvändigheten att använda naturresurser för byggande av välfärd under samtidigt upprätthållande av god miljökvalitet är något som betonas alltmer internationellt, bland annat på den internationella arena som fått speciell betydelse för Sverige som nation genom dess inträde i EU. Den problematik som FjällMistra-programmet gripit sig an handlar således inte enbart om fjällregionens ”inre liv”, utan även om dess potentiella attraktionskraft både på det nationella och det internationella planet.

Programmets långsiktiga vision
FjällMistra-programmets långsiktiga vision är att tillhandahålla ett vetenskapligt underlag för att kunna åstadkomma en sådan anpassning av olika naturresursanvändningar till varandra och till miljön som gör att de tillsammans bidrar så mycket som möjligt till den regionala utvecklingen. Centralt i forskningen är att identifiera den intensitet, den utformning och den areella omfattning hos olika naturresursanvändningar som är att föredra med hänsyn till nämnda vision.

Något mer konkret, är avsikten att analysera fram strategier och planeringssystem med vilka man kan åstadkomma minskade konflikter och minskade negativa effekter på miljön liksom ett ökat tillgodogörande av positiva element i relationerna mellan olika intressen. Inte minst det sistnämnda förtjänas att understrykas. Ingen av naturresursanvändningarna är så konstituerad att där inte finns positiva influenser på andra former av naturresursanvändning och på miljön, antingen faktiska eller potentiella sådana, och det gäller med andra ord att dra nytta av dem. Allt detta förutsätter bland annat att planeringssystemen är integrerade i den meningen att de explicit beaktar interaktionerna mellan olika sektorer, istället för som hittills i stort sett endast vara inomsektoriella. Härigenom torde programmet på ett påtagligt sätt kunna understödja en positiv regional utveckling, i vilken samhälle och miljö hör ihop i en integrerad enhet.

Programstruktur och forskningsfilosofi
Det är knappast någon överdrift att säga, att det problemområde som FjällMistra-programmet omspänner är av komplex karaktär. Det är detta som gör att programmet är relativt stort, vilket i sin tur kräver att det är strukturerat med tanke på såväl vetenskaplig rationalitet som ansvarsfördelning. I de stora dragen har programmet en struktur som återspeglas i sju olika programområden (vilka presenteras något mer ingående i nästa avsnitt). Dessa programområden är:

1. Människa–natur i fjällregionen,
2. Uthållig rennäring,
3. Mångbruk av skog,
4. Förvaltning av viltresurserna,
5. Förvaltning av fiskresurserna,
6. Natur och turism,
7. Biodiversitet som resurs.

Inom programområdena 2 – 6 bedrivs forskning kring specifika former av naturresursanvändning. Fastän i denna forskning även inkluderas analyser av hur de olika naturresursanvändningarna påverkar miljön och hur en anpassning kan ske för att minska negativa miljöeffekter, har miljöaspekterna, framförallt biodiversiteten, fått ett särskilt programområde – programområde 7 – där dessa aspekter renodlas mer. Programområde 1 är, som benämningen antyder, av mer generell karaktär än övriga programområden.

Den långsiktiga vision som ovan beskrivits innebär att programområdena självfallet inte kan verka isolerade från varandra. Istället krävs en omfattande interaktion och utbyte av forskningsresultat mellan de olika områdena. Anledningen till detta är uppenbar – i verkligheten är ingen av de sektorer som programområdena motsvarar opåverkad av de andra. För att underlätta den samverkan som behövs mellan de olika programområdena och för att sammansmälta forskningen inom olika programområden till tillämpbara lösningar på de strategi- och planeringsproblem som föreligger, har en särskild funktion för detta infogats i programmets struktur – den så kallade Integrationsfunktionen.

FjällMistra-programmets forskningsfilosofi kan i dess enklaste form uttryckas i två nyckelord: tvärvetenskap och samverkan. Under programmets uppbyggnads- och igångsättningsfas framstod det alltmer tydligt hur viktig en tvärvetenskaplig ansats är för att kunna uppnå praktiskt tillämpbara lösningar på ifrågavarande problem i fjällregionen. Lika uppenbart är det emellertid att en sådan för tillämpbarheten effektiv tvärvetenskap måste bygga på goda inomdisciplinära grunder – inom discipliner hänförbara till såväl naturvetenskap som samhällsvetenskap/humaniora.

Samarbete mellan olika programområden och olika vetenskapsdiscipliner är dock inte tillräckligt. Samverkan måste även ske mellan forskningen och de näringar, intressegrupper, myndigheter och organisationer som mer eller mindre dagligdags brottas med problemen i praktiken. Denna samverkan med forskningens avnämare är särskilt viktig för ett forskningsprogram som FjällMistra, eftersom det har ett vidare syfte än att endast ”forska för vetenskapssamhället”. Programmet har därför etablerat omfattande kontakter med avnämarna, vilket bland annat skett via programstyrelsen, som i enlighet med MISTRA:s statuter är avnämardominerad.

Programområden (PO)

PO1: Människa–natur i fjällregionen
Den svenska fjällregionen präglas bland annat av en låg befolkningstäthet och ett under senare decennier vikande sysselsättningsunderlag. I detta programområde har forskningen framförallt en samhällsvetenskaplig och historisk infallsvinkel. Miljöekonomer, historiker och planeringsexperter belyser de många dimensioner som är närvarande i policy-, strategi- och planeringsbeslut i samband med naturresursanvändningen i fjällregionen. Forskningen fokuseras på frågan hur man kan uppnå en framtida regional utveckling som är sund och uthållig från såväl ett miljöperspektiv som ett ekonomiskt och socialt perspektiv.

Forskningen inom programområdet har tre huvudsakliga mål. Det första är att utveckla en analytisk ekonomisk modell som länkar hushållnings- och policydrivna miljöförändringar till ekonomiska välfärdsförändringar i fjällregionen. Denna modell kan användas för att kvantifiera effekterna av policybeslut på ekonomisk välfärd, miljökvalitet och resursproduktivitet i regionen. Det andra målet är att utveckla bättre planerings- och beslutsinstrument genom analyser av tidigare försök att reglera människans påverkan på naturen i fjällregionen. Rent allmänt har man mycket att vinna på att lära av historien. Genom att blottlägga de företeelser som kom att ligga till grund för tidigare beslut, kan nya blindskär förhoppningsvis undvikas. Det tredje målet är att åstadkomma analyser av hur till exempel kunskap om turism och friluftsliv på bästa sätt integreras i den fysiska planeringen, så att konflikter om markanvändningen kan hanteras och aktiviteter styras på ett sätt som tillgodoser kraven på en långsiktigt hållbar utveckling.

PO2: Uthållig rennäring
Renskötseln är i princip en livsmedelsproducerande näring, som omvandlar naturligt växande bete i fjäll och skog till sysselsättning och försörjning för en del av den samiska befolkningen. Därtill har renskötseln stor betydelse för det samiska samhället i det att den ”producerar” social och kulturell samhörighet och identitet. Den relativt låga biologiska produktiviteten i systemet innebär dock låg omsättning och litet förändringsutrymme. I samspelet med andra professioner uppfattas rennäringen inte alltid som en näring. Samtidigt som renen är ett tamdjur – fastän under former där den till synes strövar fritt – är den en kalkylerad födoresurs för rovdjur.

Även inom detta programområde är forskningen fokuserad på tre delar. En del handlar om förvaltningen och nyttjandet av marken för renbete, där målet är att utveckla strategier och redskap för en uthållig användning av betesresurserna. I denna forskning ingår både produktivitets- och miljövårdsaspekter, och centralt i sammanhanget är bland annat att kunna följa och förutsäga dynamiken i betet på längre sikt. En annan del av forskningen inriktas på resurs- och företagsekonomiska förhållanden inom rennäringen. Bland annat kartläggs ekonomiska och andra relationer mellan renskötselföretaget, samebyn och omvärlden. Den tredje delen av forskningen rör en mycket konfliktfylld fråga, nämligen hur samexistensen mellan rennäring och stora rovdjur skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Här handlar forskningen bland annat om effekter av olika grader av predation på möjligheterna att förvalta renhjordarna optimalt ur produktionssynpunkt och på den psykosociala situationen bland renskötarna.

PO3: Mångbruk av skog
Fjällregionens skogar utgör grund inte bara för virkesproduktion, utan också för renskötsel, jakt, turism och rekreation i olika former. Ansenliga skogsarealer i fjällregionen är avsatta till nationalparker och naturreservat, där miljövärdena prioriteras som allra högst. Det virkesproducerande skogsbruket intar en central roll i sammanhanget, dels genom den betydelse det har för ekonomi och sysselsättning, dels genom dess genomgripande inverkan på skogsekosystemet och den påverkan det därmed har på andra former av skoglig naturresursanvändning.

Forskningen inom detta programområde tar sikte på att kunna ange sådana strategier och planeringssystem för mångsidig användning av fjällregionens skogar som gör att det totala utbytet – eller den förenade produktionen genom ovan nämnda sektorer – blir så stort som möjligt. Detta innebär bland annat forskning inriktad på värdering av skogen som rekreationsmiljö samt skogens vilt och dess biodiversitet, givet olika ”grader” av och sätt att utföra miljöhänsyn i skogsbruket. Vidare handlar forskningen om kvantifiering av sådana kostnader som uppstår för skogsbruket till följd av att det anpassas på olika sätt till miljökraven och kraven från andra naturresursanvändningar, det vill säga kostnader i form av till exempel minskad virkesproduktion och fördyrad drivning. En mycket viktig del i detta är att finna kostnadseffektiva lösningar av skogsbrukets miljöhänsyn. Frågan är här hur olika miljöhänsynsåtgärder bör tillämpas och fördelas areellt för att miljönyttan och miljövärdena skall bli så stora som möjligt i förhållande till kostnaderna för skogsbruket.

PO4: Förvaltning av viltresurserna
Jakten är en viktig del i fjällregionens kultur. För de flesta är jakten något mer än ett tillskott av mat till hushållet – den är även en betydelsefull källa till rekreation. Även många långväga jägare lockas av möjligheten att jaga i fjällregionen, något som utvecklats till en ganska betydelsefull del av turismen i regionen. Samtidigt har den nya upplåtelseformen för småviltsjakt på statens mark i de inre delarna av fjällregionen – en reform som gjort det betydligt enklare för intresserade att jaga i dessa trakter – följts av en tämligen konfliktladdad debatt.

Detta programområde är samlat kring forskningsfrågor som behandlar uthållig förvaltning av olika viltarter i fjällregionen. Av stort intresse är vilka kriterier som bör läggas in i en värdering av vad som är ett bra viltförvaltningssystem. Jaktens betydelse för utvecklingen av viltstammarna är naturligtvis en central frågeställning i forskningen. I linje med detta ingår som en viktig del i forskningen att beräkna hur stort det maximalt uthålliga uttaget ur ett ripbestånd är. Vidare analyseras exempelvis tjäderns ekologi i fjällregionens skogar samt potentialerna för en vidareutveckling av jaktturismen. En viktig del i forskningen är också utvecklandet av GIS som medel i viltförvaltningen. Bland annat analyseras hur djurarters utbredningar och populationstätheter kan förutsägas genom att koppla information från märkta individer till digital information om landskapets egenskaper och förutsättningar, en forskning som berör bland annat småviltsarter som ripa och tjäder, men även stora rovdjur som järv och lo.

PO5: Förvaltning av fiskresurserna
I fjällregionen utgör fisket – i ganska stor likhet med jakten – en betydelsefull och eftertraktad naturresursanvändning. Så har det varit ”i alla tider” och så är det fortfarande, ehuru fiskets karaktär förändrats. Från att ha varit en mycket viktig del i livsmedelsförsörjningen, har fisket fått en allt större betydelse som rekreationsaktivitet. Fisketurism är numera ett etablerat begrepp, och bland turismföretag knyts stora förhoppningar till ytterligare utveckling av denna del av turismen i regionen. De akvatiska systemen utgör dock samtidigt en begränsad och sårbar resurs.

Forskningen inom programområdet tar framförallt fasta på förhållandet att fiskresurserna skulle kunna utnyttjas effektivare om förvaltningens utformning hade en robustare biologisk bas. Problemet är bland annat att kunskapen om hur mycket fisk en fjällsjö egentligen producerar ännu är bräcklig. Forskningen inriktas således på utvecklandet av modeller vilka till exempel kan förutsäga effekterna av olika fisketryck på produktionen samt på ålders- och storleksstrukturen, en forskning som är viktig vid bedömning av alternativa förvaltningsstrategiers betydelse för fisket som del i regionens utveckling. Vid sidan av mer teoretiskt inriktat modelleringsarbete, görs laboratorieexperiment för att få information om till exempel hur fort rödingar växer under olika förutsättningar, hur fort de fångar byten, etcetera. Modellerna blir även föremål för justeringar och giltighetsbedömningar genom jämförelse med data från naturliga fiskpopulationer och resultat av skörde- och restaureringsexperiment i fält.

PO6: Natur och turism
I fjällregionen är turismen något som många hoppas mycket på som bidrag till en god regional utveckling. Potentialerna för en mer utvecklad turism i regionen bygger i grunden på ett brett spektrum av sådant som attraherar människor från andra delar av Sverige och från andra länder, alltifrån möjligheterna till en jakt och ett fiske som i vida kretsar anses som mycket exklusivt till ”icke-konsumerande” rekreation i form av till exempel fjällvandring i en miljö som av många uppfattas som storslagen vildmark.

Inom detta programområde är forskningen bland annat inriktad på att öka kunskapen om turismens ”struktur” – vilka som turistar i fjällregionen, varifrån man kommer, var i fjällregionen man turistar, vilka miljöer man söker sig till, vilka turistiska aktiviteter man ägnar sig åt – samt hur turismen och turisternas beteende förändras över tiden. Vidare analyseras förhållanden mellan turismen och andra sektorer i fjällregionen, samt hur förutsättningarna för turism ändras genom olika förändringar i miljön. Forskningen ägnas även åt att undersöka lokalbefolkningens uppfattningar beträffande såväl positiva som negativa effekter av naturturism i regionen, bland annat genom enkäter där potentiella effekter av turismen beskrivs och som respondenterna får ta ställning till. I forskningen ingår också att jämföra den svenska fjällregionen med liknande regioner i andra länder med avseende på den allmänna trenden att förlita sig alltmer på turism i områden med vikande sysselsättnings- och befolkningsunderlag.

PO7: Biodiversitet som resurs
Människans nyttjande av naturresurserna i fjällregionen påverkar biodiversiteten på en mängd olika sätt. Många gånger kan denna påverkan vara av negativt slag, som till exempel när ett alltför hårt renbete medför negativa effekter på växtligheten och därmed på födotillgången för smågnagare och vissa andra växtätare, samt när jakt på en art innebär ett indirekt hot för rovdjur som lever på arten ifråga. Ett visst mänskligt nyttjande av naturresurserna kan emellertid också öka biodiversiteten. Måttligt betade gräsmarker, till exempel, innehåller ofta en högre biodiversitet än obetade.

Forskningen inom programområdet är utformad med sikte på att bidra till bevarandet av biodiversiteten i fjällregionen, samtidigt som naturresurserna kan användas på ett insiktsfullt och uthålligt sätt. En del av forskningen handlar om hur biodiversiteten är fördelad i fjällregionen, och vilken påverkan som exempelvis renskötsel och turism har på biodiversiteten. I forskningen ingår även analyser av relationerna mellan olika rovdjur och deras bytesdjur. Utifrån detta kan man identifiera vilka effekter predation har på olika växtätare och hur beroende olika rovdjursarter är av sina bytesdjur. Dessutom studeras relationerna mellan växtätare och deras föda. Där ligger fokus framförallt på ren, men studierna inkluderar även smågnagare och insekter. I denna forskning utförs bland annat experiment i hägn, där renar respektive smågnagare utestängs, vilket gör det möjligt att mäta den effekt som de olika arternas bete har på växternas artsammansättning. Därtill analyseras sådana olika ämnen i växter som anses vara ett försvar mot betning.

Slutord
Efter beskrivningen i föregående avsnitt av de sju olika programområdena var och en för sig, känns det angeläget att åter understryka att en betydande del av arbetet inom FjällMistra-programmet ägnas åt interaktion och samarbete mellan de olika programområdena. I denna forskningssamverkan, och i den samverkan som sker mellan forskningen och olika avnämare, märks förhållanden som ger anledning till optimism. Ett sådant är att relationerna mellan olika former av naturresursanvändning innehåller fler positiva påverkanssamband än vad man i förstone tänker sig – fastän frågan om hur man bättre skall kunna dra nytta av dessa positiva samband naturligtvis är ett analytiskt problem i sig. Anledning till optimism ger också de tendenser som kan skönjas (bland annat inom avnämargrupper knutna till programmet) att representanter för intressen (naturresursanvändningar) som står emot varandra, i ökande grad tillstår att man faktiskt ibland även ”avger” negativa effekter på det motstående intresset, inte bara ”tar emot” sådana. Detta är en bra början, samtidigt som man lätt kan konstatera att mycket återstår att vinna vad gäller insikter av detta slag.

Den problemlösningsansats som FjällMistra-programmet har, innebär alltså att forskningen i väsentlig utsträckning fokuseras dels på nyttiggörande av positiva element i relationerna mellan olika intressen, dels på konfliktlösning. Begreppet konfliktlösning ges i programmets forskning en vid definition. Där ingår för det första processer som gör att motstående intressen åtminstone har en dialog om problemen. Där ingår vidare arbete med att ta fram rationella underlag för samråd mellan olika intressen, allt ifrån enkelt kartmaterial till avancerad användning av GIS. Sådant arbete är en viktig del i utvecklandet av goda planeringssystem. Till programmets forskning om konfliktlösning och därmed sammanhängande strategier och planeringssystem hör även analyser som går ut på att klargöra vad som händer inom den ena naturresursanvändningen (för det ena intresset) om förändringar görs inom den andra. Exempelvis, om man gör en förändring inom naturresursanvändning X, som innebär en viss uppoffring i syfte att förbättra förutsättningarna för naturresursanvändning Y, är då värdet för Y av detta större än kostnaden för X? Att besvara den typen av frågeställning är ofta nödvändigt. Med det FjällMistra-programmet lägger i begreppet konfliktlösning, behöver en sådan inte nödvändigtvis innebära att båda (alla) intressen blir ”helt nöjda”. Det räcker med att man accepterar en situation som på goda grunder kan sägas vara bra för en helhet där inte bara det egna intresset ingår. Men, som sagt, lika viktigt för helheten är det att i möjligaste mån utveckla ”win-win”-strategier på basis av positiva element i relationerna. Exempelvis, finns det någon förändring att göra inom naturresursanvändning Z som gynnar såväl denna som naturresursanvändning W? Även den typen av frågeställning är synnerligen relevant.

Vadhelst en forskning är inriktad på – det må gälla FjällMistra eller annan forskning – innebär den i grunden att på ett systematiskt sätt söka ny kunskap, och tillämpad forskning innebär därtill att man lägger upp detta kunskapssökande med hänsyn till samhälleliga behov av problemlösning. När man med utgångspunkt från sådana ambitioner startar ett forskningsarbete, så ser man framför sig ett antal frågor. Samtidigt med att forskningen bit för bit besvarar dessa initiala frågor, upplever man dock ofta även ett annat ”resultat” av det hela, nämligen att ytterligare frågor uppstår under forskningsarbetets gång. Parallellt med att kunskapen ökar, så ökar alltså också insikten om hur begränsad kunskapen i själva verket är, samt att de nya frågor som uppstår kan vara lika viktiga att besvara som de man först började bearbeta. Av detta följer en nödvändighet att ha en öppen inställning till modifieringar och kompletteringar av den ursprungliga forskningsuppläggningen – något som gäller inte minst ett forskningsprogram som FjällMistra.

Källförteckning
Angerbjörn A, 1998. FjällMistra: Bevarande av biologisk mångfald och naturvård i fjällområdet. Forskning och förvaltning för hållbar utveckling i landets fjällområden, Fjällforskningsinstitutet, Rapport 1998:3, sid 99-105.
Angerbjörn A & Moen J, 2000. Biodiversitet som resurs. FjällMistra, Årsrapport 1999, sid 18-19.
Anon., 1997. Towards harmony between man and nature in the mountain region. Research application for the Mountain Mistra Programme. 214 sidor.
Anon. 1999. Revised programme plan for the Mountain Mistra Programme. 92 sidor.
Anon. 2000. Revised programme plan for the Mountain Mistra Programme. 32 sidor.
Berglund I, Eriksson L-O, Näslund I, Persson L & Andersson J, 2000. Bättre skötsel av fiskbestånd. FjällMistra, Årsrapport 1999, sid 14-15.
Boman M, Gong P & Mattsson L, 2000. Skogen – en mångsidig resurs. FjällMistra, Årsrapport 1999, sid 10-11.
Bostedt G, 1998. FjällMistra: Människa – natur i fjällområdet. Forskning och förvaltning för hållbar utveckling i landets fjällområden, Fjällforskningsinstitutet, Rapport 1998:3, sid 57-63.
Danell Ö, 1998. FjällMistra: Uthållig rennäring. Forskning och förvaltning för hållbar utveckling i landets fjällområden, Fjällforskningsinstitutet, Rapport 1998:3, sid 65-73.
Danell Ö, 2000. Rennäring i utveckling. FjällMistra, Årsrapport 1999, sid 8-9.
Emmelin L & Fredman P, 2000. Turismens roll i utvecklingen. FjällMistra, Årsrapport 1999, sid 16-17.
Eriksson L-O, 1998. FjällMistra: Mera fisk – bättre miljö. Forskning och förvaltning för hållbar utveckling i landets fjällområden, Fjällforskningsinstitutet, Rapport 1998:3, sid 85-91.
Kriström B & Bostedt G, 2000. Människan och naturen i samspel. FjällMistra, Årsrapport 1999, sid 6-7.
Mattsson L, 1998. FjällMistra: Forskningsprogrammets grundläggande ideer. Forskning och förvaltning för hållbar utveckling i landets fjällområden, Fjällforskningsinstitutet, Rapport 1998:3, sid 43-48.
Mattsson L, 1998. FjällMistra: Mångsidig användning av skog. Forskning och förvaltning för hållbar utveckling i landets fjällområden, Fjällforskningsinstitutet, Rapport 1998:3, sid 49-56.
Mattsson L, 2000. Offensiv forskning fortsätter! FjällMistra, Årsrapport 1999, sid 4-5.
Nilsson P-Å, 1998. FjällMistra: Turism och rekreation. Forskning och förvaltning för hållbar utveckling i landets fjällområden, Fjällforskningsinstitutet, Rapport 1998:3, sid 93-98.
Willebrand T, 1998. FjällMistra: Jakten i fjällområdet. Forskning och förvaltning för hållbar utveckling i landets fjällområden, Fjällforskningsinstitutet, Rapport 1998:3, sid 75-83.
Willebrand T, 2000. Uthållig förvaltning av vilt. FjällMistra, Årsrapport 1999, sid 12-13.