Det sägs ofta att man i Norden har en nära relation till naturen. I en stor studie om svenskarnas relation till naturen tyckte 94% att "vistelser i naturen får mig att känna mig avspänd och harmonisk", medan endast 8% menade att de inte hade något behov av att vistas i naturen (Uddenberg 1995). Nordbornas friluftsliv är också mer odramatiskt och vardagligt jämfört med friluftsliv i andra delar av världen. För svenskt friluftsliv är skogen viktig, vilket kanske inte konstigt med tanke på att en stor del av landet är just skog. I den här artikeln beskrivs hur svenskarna använder skogen under sin fritid och vilka förändringar som skett under de senaste 20 åren. I artikeln presenteras också hur allmänheten bedömer olika skogsmiljöers lämplighet för friluftsliv och hur den bedömningen har förändrats de senaste tjugo åren. Resultaten grundas på en upprepning av en enkätundersökning som gjordes 1977 respektive 1997. En noggrannare presentation av studien finns i Lindhagen & Hörnsten (2000) och i Hörnsten & Lindhagen (2000).
Resultaten som presenteras i artikeln bygger på en postenkät till ett slumpvis urval ur den vuxna svenska befolkningen. Enkäten skickades första gången ut 1977 (1026 enkäter) och upprepades 1997 (500 enkäter). Svarsprocenten var 84% respektive 57%.
Hur ofta skogen besöks varierar över året. Under sommaren säger man sig besöka skogen en gång i veckan och under vintern en gång var fjortonde dag. Troligtvis är det egentligen något mer sällan än så, eftersom många överskattar sina svar när det gäller sådant som de tycker är bra att göra och dit hör besök i skogen. Svenskarna besöker skogen ungefär lika ofta idag som för tjugo år sedan, men äldre har ökat sina besök under vintern. Andelen personer över 45 år som vintertid besöker skogen mycket ofta, det vill säga mer än tre gånger per vecka, har mer än fördubblats de senaste tjugo åren. Det finns flera förklaringar till ökningen av de som har skogsbesök som en nästan daglig vana, bland annat har äldre bättre hälsa idag och man är mer medveten om motionens betydelse för välbefinnandet idag än man hade för tjugo år sedan.
Vad gör man då när man besöker skogen? Det vanligaste är att man tar en 3-4 kilometer lång promenad. Det har inte förändrats under de senaste tjugo åren även om det verkar som att mycket korta (kortare än en kilometer) och mycket långa (längre än 7 kilometer) har ökat något. Under hösten plockas en del svamp. Till skillnad från exempelvis Finland har svamp har aldrig varit ett viktigt livsmedel i Sverige, utan något som började tas tillvara först under 1900-talet. Det går inte att märka någon förändring i de små mängder svamp som plockats den senaste tjugo årsperioden. För bärplockning har det däremot skett en stor minskning! Bär och då särskilt lingon har, till skillnad från svamp, under många hundra år varit ett viktigt livsmedel och plockats flitigt över i princip hela landet. Fortfarande för tjugo år sedan var det vanligt, i alla fall bland de över 25 år, att plocka bär till sylt och saft. Idag förekommer det nästan enbart bland äldre. Särskilt stor minskning har skett bland de som är mellan 35 och 44 år gamla, se figur 1. År 1977 plockade 35% av dem blåbär och lingon, medan endast 6% gjorde det tjugo år senare. Den stora minskningen i bärplockning skulle helt enkelt kunna bero på att det finns mindre bär att plocka, vilket skulle kunna förklaras av att de numera mycket vanliga rådjuren ätit upp bärriset, men sannolikt beror den mesta förändringen på att vi spenderar allt mindre tid på matlagning som syltkok och att vi köper alltmer halv- och helfabrikat. Den som vill koka egen sylt kan numera också köpa plockade lingon och blåbär billigt. Bärplockning, som kan ses som en gammal tradition från självhushållets dagar verkar härmed vara på utdöende.
Figur 1. Andel som plockat både blåbär (Vaccinium myrtillus) och lingon (Vaccinium
vitis-idaea) år 1977 och år 1997 (efter Lindhagen och Hörnsten 2000).
Om man frågar folk om olika skogsmiljöers skönhet tycker i princip alla likadant i västvärlden: det anses vackert med relativt glesa skogar med grova, kvistrensade stammar där man kan se in mellan stammarna. Marken ska vara fri från ris och omkullfallna träd och inte heller ha tät vegetation. Det går dock att hitta vissa skillnader mellan olika grupper i samhället, exempelvis tycker ofta människor som arbetar inom skogsbruk ännu bättre om raka, kvistfria stammar, än andra. När man frågar om hur lämpliga olika skogsmiljöer är för friluftsliv skulle man kunna tänka sig mer olika svar beroende på vilket friluftsliv som man utövar. Eftersom friluftsliv i skog i Sverige till stor del innebär promenader är det kanske inte så konstigt om resultaten trots allt är samstämmiga: skogar som anses vackra bedöms också lämpliga för friluftsliv, det vill säga glesa skogar med grova, kvistrensade stammar där marken är lättframkomlig och fri från ris och tät vegetation. Både de för friluftsliv mest uppskattade och de minst uppskattade miljöerna var samma år 1977 och 20 år senare, se figur 2 och figur 3. En skillnad i resultaten var att en urskogsliknande miljö anses mer lämplig för friluftsliv idag än tidigare. Den urskogsliknande miljön i figur 4 som fanns med i undersökningen tillhörde en av de minst uppskattade miljöerna 1977, vilket kan tyckas logiskt då omkullfallna träd gör skogen svårframkomlig. Även om en majoritet av de som svarade 1997, liksom de som svarade 1977, tyckte att den urskogsliknande miljön var dålig för deras friluftsliv, hade andelen som tyckte att det var en mycket bra miljö för friluftsliv mer än fördubblats (från 3% till 10%). Sannolikt beror detta på att svenskarna har lärt sig att urskogar har värdefulla kvaliteter. De senaste decenniernas diskussioner kring biologisk mångfald har i så fall resulterat i en förändrad värdering.
Hur kan man jämföra olika skogsmiljöer? I undersökningen har fotografier på olika skogsmiljöer använts. Den som har svarat på enkäten har ombetts sortera/rangordna fotona utifrån hur lämpliga han/hon tycker de är för "sitt friluftsliv". Fotona har sorterats i 7 högar med 4 foton i varje hög i en fallande skala efter lämpligheten.
Figur 2. De skogsmiljöer i undersökningen som ansågs mest lämpliga för friluftsliv.
Resultaten var desamma både 1997 och 1977 (Lindhagen och Hörnsten 2000).
Figur 3. De skogsmiljöer i undersökningen som ansågs minst lämpliga för friluftsliv.
Resultaten var desamma både 1997 och 1977 (Lindhagen och Hörnsten 2000).
Figur 4. Urskogsliknande miljö som fler ansåg lämpliga för friluftsliv år 1997
än de gjorde 1977 (Lindhagen och Hörnsten 2000).
Svenskarna har fortfarande en nära relation till skogen. Det framgår både av att man säger sig må bra av att vistas i skogen och att man faktiskt besöker skogen ofta - lika ofta som för 20 år sedan. Men relationen till skogen har ändrats, från att tidigare ha varit en leverantör av råvaror (som till exempel bär och brännved), till att numera till stor del enbart fungera som en miljö för upplevelser. Att en urskogsliknande miljö värderas högre 1997 än 1977 kan ses som ett exempel på att andra nyttor än råvaror har blivit allt viktigare bland allmänheten.
