Hösten 1988 samlades i Kiruna in över 15.000 namn mot ett förslag på en ny stor nationalpark och efter en intensiv debatt lades förslaget på is för överskådlig tid. Om detta nationalparksförslag – dess förspel, uppgång och fall – har gjorts en studie som denna artikel bygger på och i den kan ytterligare information och referenser hämtas (se Litteratur nedan). En dimension av motsättningarna kan vi få genom att ställa följande två citat mot varandra. Först från Svenska Fjällklubbens tidskrift "Fjällklubbsnytt" och därefter från en insändare i lokaltidningen.
"Tänk om hela fjällkedjan vore nationalpark! Då hade Stora Sjöfallet fortfarande gjort skäl för sitt namn. Ingen Suorvadamm, inga kraftverk i Ritsem, Vietas eller Seitevare. Inga stora kraftledningar som korsar landskapet. Inga stora turistanläggningar i Riksgränsen, Björkliden och Kvikkjokk. Inga liftar, slalombackar och annan turistisk infrastruktur. Ett enda stort rekreationsområde för naturälskare, fjällvandrare och forskare utan risk att bli störda av motorbuller. Vilken önskedröm! Vilken utopi!"
"Om det skulle bli så olyckligt, att Kiruna kommuns naturområden skulle bli nationalpark, då skulle Kiruna kommun tappa sin nuvarande `identitet´, sin `dragningskraft´ och `nuvarande lockelse´ till total `frihet´ att jaga, fiska, ströva samt göra fjällvandringar och erhålla naturupplevelser under naturliga förhållanden i en för Europa ovärderlig kvarvarande natur. Bara ordet `nationalpark´ tar bort friheten till naturen, oavsett de aktuella uppluckrade reglerna gällande nationalparksförhållanden."
I korthet gick det aktuella förslaget ut på att med internationella förebilder etablera en ovanligt stor nationalpark i Kirunafjällen (Europas största) med ett intensifierat utbud för turister, informationscentrum, zonering m.m. Man ville också göra en kraftig satsning på planering och skötsel i en ny och mer lokalt förankrad förvaltningsform (se vidare i Naturvårdsverkets slutrapport, 1989). Men förslaget mötte ett överväldigande motstånd bland lokalbefolkningen i Kiruna inte minst grundat i deras oro för inskränkningar i det traditionella nyttjandet av området för jakt, fiske och snöskoteråkning.
I den gjorda studien uppmärksammas särskilt följande aktörer: Naturvårdsverket (SNV), Kiruna Jakt och Fiskevårdsförening, Kiruna kommun, Länsstyrelsen i Norrbotten och Norrbottens turistråd, Samerna, Vetenskapssamhället (f.f.a. Kungl. Vetenskapsakademien, KVA), Lokala turismentreprenörer, samt Nationella turism-, naturvårds- och friluftsintressenter. Men generellt måste sägas att (liksom t.ex. samerna) varken Svenska Fjällklubben, vars tidskrift citerades ovan, eller andra nationella företrädare för naturvård eller friluftsliv (t.ex. Svenska Turistföreningen STF, Naturskyddsföreningen eller Friluftsfrämjandet) syntes så mycket när debatten gick som hetast. Det verkade som att förslaget präglades av för mycket exploatering för de mer "puristiskt" orienterade och man upplevde inte heller några akuta hot mot området.
De mer tillfälliga friluftsintressenterna (typ: de som går en fjällvandring ibland som ett fritidsintresse bland många andra) är ofta ej organiserade så att de får särskild information om den här typen av frågor och framför allt har man ej kanaler för att föra fram sina eventuella åsikter i saken. Det är inte heller självklart att man i dessa kretsar anser en nationalpark av den här relativt detaljplanerade typen vara något positivt. Vi kan då uttrycka problematiken med att få nationalparksförslaget genomfört som bl.a. en "brist på allianser". En situation där många kände att för dem främmande element var centrala i parkförslaget samtidigt som man inte litade på att de egna perspektiven (som också sades finnas med) verkligen skulle få tillräcklig tyngd i praktiken och i det långa loppet.
Även mer strukturella orsaker tas upp i rapporten, som Kiruna kommuns näringsliv och dess förändringar över tiden liksom olika aspekter på relationen mellan centrala maktintressen och lokala utvecklingsperspektiv. Det konstateras bl.a. att förslaget både kom "för sent" för att kunna drivas igenom på ett liknande centralistiskt sätt som tidigare nationalparker – samtidigt som förslaget kanske kom "för tidigt" för att med sin koppling till arbetstillfällen i servicenäringar etc. vinna anklang i ett samhälle med tydligt traditionellt industriellt perspektiv. Detta i kombination med Kirunabornas upplevelse av hot mot pågående markanvändning och ett djupt rotat misstroende mot centrala myndigheter – inte minst Naturvårdsverket – lade alltså nationalparksförslaget på is för överskådlig tid.
Exemplet ovan på en reservatskonflikt är som bekant inte det enda i sitt slag och i fortsättningen av den här artikeln kommer jag att presentera och använda ett förslag på generell begreppsram för bl.a. den här typen av konflikter. Den ena axeln i denna fyrfältsfigur är mellan strategin att utgå från det lokala landskapet ("Territoriell anpassning") vs. att storskaligt dominera och specialisera landskapet ("Funktionell specialisering"). Den andra axeln går mellan att aktivt nyttja och förändra landskapet vs. att passivt betrakta, avnjuta och klara av det lokala landskapet. Jag urskiljer utifrån detta fyra principiella "ekostrategier" (synsätt och praktik när det gäller förhållningssätt till natur och landskap; (se vidare i rapporten "Ett reservatsdilemma" enl. Litteratur nedan, samt för mer specifik respektive generell bakgrund t.ex. Sandell 1995 och Sandell & Sörlin, 2000).
Kännetecknande för landskapsfenomenet "ett reservat" i konventionell bemärkelse är intresset för att "passivt dominera" ett landskap ("Museum" i fig. 1). Alltså en strävan efter att försöka dominera naturen och landskapet, men utan att förändra det. – Att "frysa" eller "konservera" ett landskap så att inte bara kulturpåverkan kontrolleras (olika typer av nyttjande eller icke-nyttjande) utan också naturens ständiga förändringsprocesser (succession, viltpopulationers fluktuationer etc.). All sådan kontroll måste förstås ske i förhållande till av någon/några uppställda landskapsideal, t.ex. ett "öppet kulturlandskap" av förindustriellt snitt, eller ett "opåverkat naturlandskap" av förkulturellt snitt.
Figur 1
Om vi använder den ovan presenterade begreppsramen så kan vi säga att förslaget
till ny nationalpark i Kirunafjällen ville förverkliga inte bara den nedre vänstra
konventionella nationalparksidén – positionen ("Museum") – utan man ville också
med utländsk inspiration förverkliga mycket av den övre vänstra strategin ("Fabrik";
Fig. 2) samtidigt som man hävdade att de två högra positionerna inte nämnvärt
skulle . 
Figur 2
Man fick dock dessa grupper emot sig, framför allt det övre högra förhållningssättet ("Hembygdens nyttjande") och, om än inte lika tydligt, även den nedre högra positionen ("Hembygdens avnjutande"). Det man försökte locka med, arbetstillfällen i turism och service (inte minst i termer av den övre vänstra "Fabriks" positionen) kändes sannolikt för dessa grupper inte särskilt aktuellt utan snarare ovant och osäkert. Detta tillsammans med en sedan tidigare underliggande stark skepsis från de högra hembygdsorienterade grupperingarna mot centralmaktens initiativ av typ nationalparker och andra restriktioner gjorde att man inte lät sig lugnas av budskapet om att de traditionella verksamheterna i de två (särskilt den övre) högra "Hembygds" positionerna nämnvärt skulle påverkas. Resonemanget kan illustreras med nedanstående figur (Fig. 3) där de olika huvudsakliga aktörerna i diskussionen om nationalparksförslaget lagts in.
Figur 3
Att förslaget föll handlade mycket om bristen på allianser, som nämndes ovan. I den här använda begreppsramens termer fick förslaget stöd (såsom det framkom i debatten) från framför allt den övre vänstra turistindustriella "Fabriks" positionen (men då i huvudsak i form av regionala myndigheter, läs: Norrbottens turistråd) och den nedre vänstra "Museala" i form av framför allt Naturvårdsverket. Men det var tveksamhet och/eller lågmäldhet bland t.ex. lokala turismentreprenörer liksom bland mer "puristiska" naturskyddare t.ex. i vetenskapliga kretsar (som var skeptiska till att den traditionella nedre vänstra positionen skulle vidgas uppåt mot mer kommersialism med aktiva landskapsingrepp och turistsatsningar). Vi kan i figur 4 se hur man i förslaget på olika sätt försökte tillfredsställa alla smakriktningar – men som sagt utan att få tillräckligt förtroende i tillräckligt breda kretsar (alla citat i figuren är hämtade ur slutrapportens sammanfattning; Naturvårdsverket, 1989:6).
Figur 4
Jag har här visat ett konkret exempel på ett "reservatsdilemma" – en konflikt bland många andra runt nationalparker, naturvård, rekreation och turism. I det här fallet var det bl.a. konflikter mellan naturskydd och jakt/fiske; mellan turismnäring och industriarbetare; och mellan nationella intressenter och lokalsamhället. Jag har använt en fyrfältsfigur med olika "ekostrategier" för att beskriva och analysera dessa konflikter och det finns anledning att tro att denna begreppsram också har giltighet utöver just detta fall. Fortsättningsvis kommer jag därför att beforska ytterligare en handfull "reservatsdilemman" i de svenska fjällen för att söka efter generella mönster och diskutera vad som kan vara rimliga strategier för att i framtiden handskas med den här typen av frågor. Synpunkter och reflektioner kring begreppsramen och forskningsfältet tas därför förstås tacksamt emot.
Denna artikel bygger på forskningsrapporten "Ett reservatsdilemma: Kiruna nationalparksförslag 1986 - 1989 och makten över fjällen som fritidslandskap" (Sandell, Klas; Rapport: R 2000:5; ETOUR, Östersund; Webb: http://www.mh.se/etour/); samt vissa kompletteringar i den populärvetenskapliga sammanfattningen: "Nationalparken i Kirunafjällen: Hot och möjlighet" i Fjället: Sv. Fjällklubben, 2001, Vol. 46, No. 1, s. 12-15, 28. De flesta figurerna är modifierade från: Sandell, Klas 2001. The Non-establishment of a Kiruna National Park 1986-89: A Discussion of Tourism, the Right of Public Access and Regional Development. -Paper presented at the Kiruna session of the Travel & Tourism Research Association (TTRA) Conference "Creating and Managing Growth in Travel & Tourism" April 22 – 25, 2001, Sweden.
Annan refererad litteratur:
Ett varmt tack till ETOUR (European Tourism Research Institute) samt forskningsprogrammen "Landskapet som Arena" och "FjällMistra".
