Allt fler svenskar tillbringar sin semester i fjällen. Ungefär två tredjedelar av besöken sker vintertid och vid sidan av utförsåkning är snöskoteråkning den aktivitet som ökat mest de senaste 20 åren. Det är framför allt i de södra fjällområdena som fjällturismen växer. Att utveckla en hållbar turism i fjällområdet bygger bland annat på hänsynstagande till känsliga naturmiljöer, och att undvika störningar och konflikter mellan olika besökargrupper för att kunna erbjuda såväl turister som lokalt boende goda rekreationsupplevelser.

Denna artikel sammanfattar resultat från tre olika studier av fjällturismen i Sverige; dels två nationella kartläggningar av svenskarnas resande till fjällen, dels en studie i södra Jämtlandsfjällen kring konflikten mellan snöskoteråkare och turskidåkare. Studierna har finansierats genom forskningsprogrammet Fjällmistra och utförts av tursimforskningsinstitutet ETOUR i Östersund i samarbete med Professor Tom Heberlein (University of Wisconsin) och Professor Kreg Lindberg (Colorado State University).

Var fjärde svensk besöker fjällen varje år

Att turista i fjällen är ingen ny företeelse. Sedan mitten av 1800-talet har människor sökt sig till våra nordliga breddgrader för att upptäcka, rekreera sig och för att utöva olika aktiviteter. Idag besöker en fjärdedel av alla vuxna svenskar (15 - 70 år) fjällen varje år. Det motsvarar drygt 1,4 miljoner individer. Om man istället frågar om resor till fjällen under en femårsperiod uppger 43,6 procent av svenskarna att de har gjort åtminstone ett besök. I studien där 3500 svenskar boende utanför fjällområdet intervjuades definieras fjällregionen som de 15 fjällkommunerna, från Malung i söder till Kiruna i norr (se karta). Det innebär att besök i det fjällnära skogsområdet öster om fjällkedjan också ingår i resultaten.

Hela 85 procent besöker fjällområdet på fritiden för rekreation eller semester. Sju procent av de tillfrågade gjorde resan i syfte att besöka familj eller vänner, medan åtta procent var tjänsteresor. Besöken är dock inte jämnt fördelade över årets månader. Cirka två tredjedelar av alla besök sker under vintersäsongen (december - april). Knappt en tredjedel är sommarbesökare (juni - september), medan endast några enstaka procent av alla besök sker under maj, oktober och november.

Däremot utnyttjar turister i fjällregionen kommersiellt boende (hotel, stugor, pensionat etc.) i betydligt större utsträckning jämfört med den genomsnittlige turistande svensken. Om vi utesluter de individer som besökte fjällområdet under arbetsresor finner vi att 67 procent av besökarna utnyttjade ett kommersiellt boende, vilket kan jämföras med 18 procent när det gäller övernattningar under fritidsresor generellt i Sverige. I den senare kategorin är det betydligt vanligare med övernattningar i eget fritidshus eller hos vänner och släktingar, vilket är mindre vanligt bland fjällturisterna.

Vandring på sommaren - utför på vintern

Sommartid (juni - september) är vandring den vanligaste aktiviteten. Hälften av besökarna sommartid uppgav att man ägnat sig vandring (dagstur) och 20 procent har gjort vandring med övernattning. Knappt en tredjedel har fiskat, medan endast fem procent har paddlat kanot i fjällområdet. Naturstudier (fågelskådning, växtstudier etc.) säger sig drygt en tredjedel ha ägnat sig åt och lika många har utövat naturfotografering.

Vintertid (december - april) är det utförsåkning som dominerar. Drygt 80 procent åker utför under sitt besök, 29 procent gör en dagstur på skidor och en fjärdedel åker snöskoter. Även om dominansen från utförsåkningen är stor på vintern - cirka hälften av alla besökare åker enbart utför - så utövar många besökare mer än en aktivitet. En fjärdedel av utförsåkarna har också gjort en dagstur med längdskidor och 23 procent har åkt snöskoter. Tre fjärdedelar av alla som säger sig ha åkt snöskoter har också åkt utför och 23 procent av snöskoteråkarna har fiskat. Endast tio procent av vinterbesökarna åker över huvud taget inte skidor.

Tabell 1 redovisar besökarna i fjällkommunerna uppdelat på Norrbotten (Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplogs kommuner), Västerbotten (Sorsele, Storuman, Vilhelmina och Doroteas kommuner), Jämtland (Strömsund, Krokom, Åre, Berg och Härjedalens kommuner) samt Dalarna (Älvdalen och Malungs kommuner) fördelat på säsong och aktiviteter. Ur tabellen framgår att sommarturismen är störst i norr medan vinterturismen dominerar i de södra fjällområdena. Ser man till utövandet av olika aktiviteter så följer det naturligtvis säsongsvariationerna och vi finner exempelvis att i Dalarna och Jämtland hade 69 respektive 54 procent av besökarna åkt utför. Likaså ser vi att turskidåkning (dagstur) är populärt i de södra områdena där i runda tal 20 procent av besökarna ägnat sig åt denna aktivitet. I Västerbotten har snöskoteråkning, fiske och jakt höga andelar jämfört med övriga områden. Och som vi tidigare sett är kombinationen snöskoter och fiske förhållandevis vanlig bland vinterturisterna. I de nordligaste fjällområdena ligger tyngdpunkten på vandringar (både dagstur och med övernattning), fiske och naturstudier.

Tabell 1. Säsongsvariation och andelen av besökarna som utövar olika aktiviteter fördelat på fjällkommunerna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna
	Besökare i...
	Norrbotten (%)	Västerbotten (%)	Jämtland (%)	Dalarna (%)
Andel sommarbesökare	64.1	49.6	30.2	19.0
Andel vinterbesökare	26.1	40.7	66.9	77.8
Utförsåkning	17.0	29.0	53.6	69.2
Turskidåkning (dag)	9.2	14.5	20.5	23.4
Turskidåkning (övernatt.)	2.0	0.7	1.7	0.4
Vandring (dag)	34.0	28.3	21.7	15.5
Vandring (övernatt.)	20.9	5.5	7.2	2.4
Snöskoter	9.8	22.8	18.2	14.6
Fiske	26.1	33.1	14.8	8.0
Jakt	0.7	3.4	1.4	0.5
Kanot	2.0	3.4	2.3	1.5
Cykling	5.2	6.2	2.5	2.0
Bär/svamp plockning	10.5	13.8	8.3	5.1
Naturstudier	26.8	21.4	18.3	12.0
Naturfotografering	35.9	20.7	21.0	14.2

Ökad turism i de södra fjällområdena Utvecklingen av vinterturismen i de södra fjällen blir tydlig då vi jämför resultaten från en studie ETOUR lät göra våren 2000 med en studie av fjällturismen svenska statens naturvårdsverk (SNV) genomförde i mitten av 1980-talet. Naturvårdsverkets studie avsåg besök i fjällområdet perioden 1980 - 1984. Våren 2000 upprepade ETOUR den studien genom att sända ett lika utformat frågeformulär till 2145 svenskar gällande besök i fjällområdet perioden maj 1995 till april år 2000. Tabell 2 sammanfattar resultaten för de båda studierna.

Dalafjällen i söder är det område som visar den största ökningen i antal besökare sedan början av 1980-talet. I Naturvårdsverkets studie fann man att drygt 22 procent av svenskarna hade gjort åtminstone ett besök i Dalafjällen perioden 1980 till 1984. Motsvarande siffra i ETOURs studie visar att andelen ökat till 34 procent, vilket motsvarar en ökning på cirka 800,000 individer. Andelen besökare i Västerbottensfjällen däremot har minskat med drygt två procentenheter, vilket motsvarar drygt 100,000 individer. De förändringar vi finner för Jämtland och Norrbotten är inte statistiskt signifikanta.

Ser vi till utövandet av olika fjällaktiviteter dominerar framför allt ökningen i utförsåkning och snöskoteråkning. Ökningen i utförsåkning motsvarar nästan en miljon individer. Här ligger det naturligtvis nära till hands att se ett samband med ökningen i Dalafjällen, där många stora anläggningar för utförsåkning finns. Historiskt mer traditionella fjällaktiviteter som vandring och turskidåkning har däremot inte förändrats nämnvärt mellan de två studierna. Sammantaget kan vi alltså konstatera att fjällturismen har förskjutits söderut i fjällkedjan. Mekaniserade aktiviteter som utförsåkning och snöskoteråkning har ökat kraftigt sedan 1980-talet, medan vandring och turskidåkning är oförändrade.

Närhet och storskalighet

En orsak till den kraftiga ökningen av turismen i Dalafjällen är den relativa närheten till storstäderna i Mälardalen. Det ger Dalarna en fördel jämfört med andra fjällområden i en tid då allt fler människor har mer pengar än fritid, och då semestrarna blir allt kortare i tiden men fler till antalet. Svenska kronans utveckling under början av 1990-talet gjorde det mindre attraktivt för svensken att åka skidor utomlands, vilket gör att skidåkare som tidigare åkte till Alperna idag väljer svenska fjällen. Det senaste decenniet har utförsåkningen på vissa orter utvecklats mot storskalighet, där anläggningarna blir större och skidåkningen effektivare, med vilket följer större volymer. Effekten av Ingemars Stenmarks framgångar, vilken förmodligen inte hade slagit igenom fullt ut i början av 1980-talet, ska inte heller förbises. Vi som växte upp med honom i TV rutan på lördagsförmiddagarna står nu själva tålmodigt och instruerar i barnbackarna.

En bättre ekonomi för många gör också att allt fler har råd att både åka utför och köpa dyra snöskotrar idag jämfört med för tjugo år sedan. Teknisk utveckling har gjort snöskotrarna säkrare, bekvämare och roligare att köra. Under senare tid har det också blivit möjligt att hyra sig en snöskoter för en kortare tid på många håll. Skoterklubbarnas starka engagemang i ledbyggande och ekonomiska bidrag som på senare år betalats ut för detta ändamål har säkerligen också haft en positiv effekt på aktivitetens utveckling.

Konflikter mellan snöskoteråkare och turskidåkare

Utvecklingen mot mer mekaniserade och motoriserade aktiviteter i fjällområdet ökar risken för konflikter och störningar på annan markanvändning och andra turistaktiviteter. Speciellt har konflikten mellan snöskoteråkare och turskidåkare på senare tid fått stor uppmärksamhet. Samtidigt som staten gett ekonomiskt stöd för skoterleder ökar andelen reglerings- och förbudsområden i syfte att begränsa snöskotertrafiken. För att öka kunskapen om denna konflikt genomfördes påsken 2001 intervjuer med turskid- och snöskoteråkare i Södra Jämtlandsfjällen (området mellan Storulvån - Vålådalen i norr och Ljungdalen - Helags i söder). Undersökningen bestod dels av kort enkät som fylldes i av besökarna på plats, dels en postenkät som sändes hem cirka en månad efter intervjutillfället. Totalt kontaktades 253 snöskoteråkare och 565 skidåkare ute i området, varav 143 snöskoteråkare och 374 skidåkare besvarade den efterföljande postenkäten.

Södra Jämtlandsfjällen har ungefär 500 km markerade skidleder och 200 km snöskoterleder, vilka ofta sammanfaller med skidlederna. Området är populärt bland båda grupperna och har besökare från stora delar av Sverige. Trots att snöskoteråkandet i området är reglerat uppstår konflikter mellan skidåkare och snöskoteråkare. I dess sydliga och östliga delar är snöskoteråkning bara tillåtet på vissa leder, medan i den norra delen runt Storulvån råder generellt förbud mot snöskoteråkning (undantaget nyttotrafik).

Asymmetrisk konflikt - lukt och buller stör mest

Av skidåkarna hade 38 procent sett eller hört snöskotrar ganska eller mycket ofta under besöket i området (för skidåkarna i Storulvån var motsvarande siffra åtta procent). Även om antalet möten mellan turskidåkare och snöskoteråkare är förhållandevis högt så upplever grupperna mötena olika. Snöskoteråkarna säger att de endast i liten grad upplever skidåkarna som störande. Bara fyra procent uppger att de blev ganska eller mycket störda, 16 procent blev lite störda, medan hela 80 procent säger att skidåkarna inte var till besvär för dem (figur 1). Bland skidåkarna däremot upplever flertalet att närvaron av skotrar är negativ för upplevelsen - 26 procent blev ganska eller mycket störda, 33 procent lite störda, medan 41 procent inte blev störda alls. I Storulvån finner vi att störningen är betydligt mindre och förmodligen förorsakad av den nyttotrafik som förekommer i området trots skoterförbudet. Sammantaget finner vi alltså att konflikten är asymmetrisk, ett vanligt resultat i studier av konflikter mellan motoriserade och icke-motoriserade aktiviteter.
Figur 1: Blev din upplevelse störd av snösnöskoteråkare/turskidåkare eller deras beteende?

Framför allt buller och lukt från snöskotrarna stör skidåkarna. Hela 77 procent tycker det är negativt att höra snöskotrar och 88 procent finner det störande att känna lukten av dem. Kanske lite oväntat är däremot flertalet skidåkare neutralt inställda till att se en snöskoter i naturen. Men skidåkarna upplever också att det kan vara positiv med snöskotrar i naturen, inte minst som en säkerhetsfaktor. Ett flertal menar att det är positivt att privata skotrar finns i området om det skulle inträffa en olycka. Hälften av skidåkarna upplever också en fördel med att kunna åka skidor i snöskoterspåren.

Tabell 3: Skidåkarnas synpunkter på kontakter med snöskotrar. Procent
	Negativt	Neutral	Positivt
Att se snöskotrar	42	53	5
Att se snöskotrar	77	21	2
Att känna lukten av snöskotrar	88	10	2
Att veta att snöskotrar finns i området (även om man aldrig ser, hör eller känner lukten av dem)	15	66	19
Att kunna åka skidor i snöskoterspår	16	35	49
Att det finns "privata" snöskoteråkare i närheten vid en eventuell olycka	3	27	70

Separerade leder - ett sätt att minska konflikten

Trots att snöskotrarna upplevs som störande för många skidåkare, vill de flesta komma tillbaka till Södra Jämtlandsfjällen. En majoritet av de skidåkare som anser att snöskotrar stör kommer att återvända till samma leder vid nästa besök, mellan 20 och 30 procent kommer att välja andra leder nästa gång de besöker området. Endast fem procent finner situationen så oacceptabel att de kommer att resa till andra områden för att åka skidor nästa gång. I viss utsträckning har säkert besökare i området som tidigare år upplevt störningar från snöskoter redan valt att besöka något annat fjällområde, och dessa individer kommer således inte omfattas av studien. Däremot inkluderas de skidåkare som speciellt valt att åka till Storulvån (där snöskoterförbud råder) som en konsekvens av störningar från snöskoter på andra håll inom studieområdet. Ingen av snöskoterförarna upplever konflikten som så betydelsefull att de skulle välja att resa till andra områden.